Lilla Minnah

Sötaste Minnah. Svår att motstå, som en liten gräddbakelse helt enkelt.

Kram

Matilda

Den finaste

Den finaste bilden som jag blev mest nöjd med från fotograferingen av Minnah, min svågers första barnbarn.

Jag har använt mig av Photoshop actions här, om du inte redan testat, gör det! Superkul. Här finns några fina att ladda ner alldeles gratis. Ett litet tips bara...

Kram på er,

Matilda K

Helgen i bilder

finaste lilla Minnah, 3 veckor

Linda, mailar dig bilder, har många fina att redigera lite först : )

herr Karlsson har röjt som en galning- dessvärre ingen "förebild" men nu är det öppet och fint, detta är utsikten från diskhon

det blir spännande att se om det blir nåt till våren

Storkok, vi bjöd på höstmiddag med pressad potatis direkt från svärmors land, fläskfilégryta med svamp och bacon och glass med egenkokt kolasås

Resan till Arlanda gick hur smidigt som helst! J tyckte att alla olika tåg var superspännande och Arlanda Express var en hit, supersnabbt och bekvämt. Om någon undrar så kommer man mer eller mindre direkt in i terminalen från perrongen. Vi var tidiga så efter en lite halvjobbig väntan klev vi ombord på planet. Ett smärre utbrott då J inte ville sitta fastspänd i mitt knä resulterade i att han tokslocknade och sov hela flighten, han vaknade precis när vi landade. 

Vi har haft en lugn skön helg minus första natten eftersom jag trodde att jag skickat välling och flaska med mannen. Icke. Att blanda en annan välling i en lånad flaska med annan napp till var inte ett alternativ. Arg J och trött mamma vankade av och an natten igenom. Efter det var det bara att åka 5 mil till närmaste större butik och sen var allt frid och fröjd. Vi har ätit gott och varit ute i friska luften och träffat liten bebis. Vila helt enkelt.

Kram

Matilda K

otröstlig

T A N D S P R I C K N I N G, hujedamej. Vi snyter. Vi läser saga. Vi nattar. Vi börjar om.

Hoppas ni får en fin helg vänner, här lär det bli kinkigt ett par dagar framöver.

Kram

Matilda K

that guilty look

ett litet ögonblicksverk från morgonen

Kram

Matilda K

en dag på jobbet

Så här kan det se ut en alldeles vanlig dag på jobbet. Hemma hos mig. J är så otroligt nyfiken och det är nästan omöjligt att avleda. Mariekex funkar ibland annars är det nästan bara när han sover som jag kan jobba ostört. Älskar overallen från MOLO, tänk om den fanns för vuxna. Eller kanske inte.

Kram

Matilda K

ett litet (stort) kliv för mänskligheten

J gick sina första steg igår. Sedan dess är det det enda han vill göra. Han går små, små snabba steg och druttar omkull, har inte tid att gråta, reser sig upp och så om och om igen. Tänk vad tiden går, kändes nästan dumt att etikettera inlägget "bebis", nu känns han med ens mycket större trots att han bara är 8 månader! Även om det blir (ännu) mer passning den närmaste tiden så tror jag att vi får en nöjdare J nu när frustrationen över att inte kunna gå kanske lägger sig inom kort.

GLAD FREDAG!

Matilda K

Alla känslorna på en och samma gång

Det är spännande att iakta J vid matbordet. Under loppet av några få minuter har hela känsloregistret spelats upp. Det är intensiva dagar just nu i hans värld. Märks om inte annat när han ska sova, det blir en hel del att bearbeta.

8 månader

Nyfiken, social, busig, mammig, envis, gosig och alldeles underbar.

Idag blir Jonathan 8 månader.

Kram

Matilda K

På tiden

Det som inte får hända inträffade häromdagen. J ramlade i trappan. Nu har vi införskaffat grindar och J är fånge i sitt eget hem. Bara att vänja sig. Kram,

Matilda K

7 månader

Tråkar ut er med ännu en bild på J. Idag var det exakt 7 månader sedan jag låg på operationsbordet. Så här med facit i hand och med lite perspektiv kan jag inte förstå att jag var så uppstressad över ett kejsarsnitt. Minuterna efter att han kommit ut tänkte jag att det här var ju ingenting, det här gör jag om plättlätt. Inte för att vi ska ha fler barn men så var själva känslan i alla fall.

Kram,

Matilda K

lille skrutt

En sekund. Obevakat ögonblick. Knappast den sista blessyren. Tur hade vi att det tog i ögonbrynet och inte i ögat. Mammahjärtat hoppade till av oro när blodet lös ljusrött. Glass är det enda som hjälper när det gör ont. Idag är allt som bortglömt och det klättras på nytt.

Kram

Matilda K

vår solstråle, en kärleksförklaring

Så underbart att lära känna dig, du lilla människa. Ett halvår har passerat och vi lär oss något nytt varje dag. Något nytt om det stora mysteriet som kallas för personlighet. Det ryms mycket vilja i din lilla kropp. Du är stark, i dina små fingrar och i dina ben. Att ligga på en filt och betrakta världen runt omkring är inget för dig, du kryper redan. Drar dig upp stående. Nyfikenheten är stor. Blicken är busig och klar, jag älskar glittret i dina ögon och gapskrattet när du tåligt väntar på att jag ska kittla dig under armarna. Du säger ej, voh och buh. Du visar otålighet när det är matdags, snabbt ska det gå, annars blir du arg. Du blir också arg när det goda tar slut. Utöver det blir du aldrig tvär. Du verkar tvärtom vakna på rätt sida varje dag. "Han är så himla glad hela tiden" säger folk om dig. Vilken egenskap, den kommer att ta dig långt i livet! Du pussas blött med hela ansiktet och vill inget hellre än att krypa nära intill. Du är så välkommen in i vårt liv, du lilla solstråle.

Din mamma

irritabelt

Idag var en dag full av frustration, både för mig och för Jonathan.

J kravlar sig upp på knä, stadig på benen men lite skakig i armarna ännu. Gungar nöjt. Tar sats och rycker fram ett halvt steg för att i nästa steg åka bak ett steg. Frustrationen är ganska konstant. Det verkar mödosamt men han ger sig inte. Vad mer. Han har gått över till riktig välling och har kommit in i ett stadie av mardrömmar. Vaknar med ett illtjut mest varje gång han somnat.

Min frustration stavas FÖRSÄKRINGSKASSAN. Behöver jag säga mer? Det börjar ju inget vidare med "du har plats nr 161 i kön". Är det bara jag som upplever att av alla 98 medarbetare som svarar i telefon verkar vara en klonad version av häxan surtant?

Kom på en sak till som är irritabel, knäckebröd i bh:n, men det är en helt annan historia (och ganska lätt avhjälpt!)

God natt,

Matilda K

Premiär



Just nu känns det som om det är någon sorts premiär varje dag. J växer så att det knakar. Idag avnjöts det allra första doppet i sjön! Själv höll jag mig på land, jag menar någon måste ju serva med en handduk eller hur? Det går inte att jobba dagtid i den här värmeböljan men kvällarna är ljuvliga!

Kram

Matilda K

Älskar Blocket!

J fick prova en gåstol i helgen när vi besökte mannens släkt. Gissa om han tyckte det var toppen! I måndags scannade vi av Blocket och några timmar senare hade vi en egen stol till Jonathan. Extas är inte en underdrift. Minns från tiden när de stora barnen var små, att just perioden innan de kan kontrollerat ta sig själva dit de vill, är den tid som är jobbigast pga all frustration som uppstår. Likadant med J. Han har en alldeles egen krypstil. Han ålar sig som en mask och kommer framåt, bakåt och åt sidan. Ganska långt men helt okontrollerat. Det är som om styrningen är ur funktion. Gåstolen hjälper honom lite grand och han slipper rulla in under soffbordet!
Kram
Matilda K

5 månader

Lille skrutten börjar bli ganska go och rund nu.

Igår fyllde J 5 månader och idag fick han sin andra omgång vaccin.

Utöver det hände inte mycket idag, nu ska han läggas och sedan blir det till att hjälpa de stora barnen med packning inför resan. I morgon kväll åker vi upp till torpet och utöver dop och släktkalas ser jag fram emot lite målning bl a.

Kram på er,

Matilda K

bara lite J

L Y C K A

Att få hålla själv.

Hälla själv.

Ännu en milstolpe.

Ännu en vardagsbetraktelse som blir till en sensation i mammans ögon.

Kram

Matilda K

skepp ohoj

En studie av många uttryck. Jonathan fick låna den lilla mössan som R hade som liten. J är stark. Viljestark, stark i nyporna, hela kroppen är ett kraftpaket. Inte undra på jag börjar få rejält ont av att bära, måste parera hans kropp som slänger än hit och än dit när han vill något. Vår egen lilla Karl Alfred.

Två milstolpar, nej tre föresten

Idag smakade Jonathan sin första lilla smakportion av gröt. Han slet efter skeden och det kändes som om han ville äta själv. Det går ju inte. Gröten verkade falla i smaken i alla fall. Skönt.

Han har kommit på hur han ska vända sig från ryggläge till mage. Slipper nu ligga som en skalbagge på rygg och sprattla. Verkar nästan fixerad av detta nyhetens behag. Så fort jag lagt ner honom på golvet eller sängen rullas det frenetiskt. I går borrade han ner huvudet i mattan och när jag frågade "Var är Jonathan?" tittade han upp och skrattade. Och så igen. Och igen. 

Man har ju inte roligare än man gör sig bekant, nu sover han och jag måste passa på att jobba undan lite.

Kram

Matilda K