vet du vad dina barn gör?

Vi har pratat med våra barn om eventuella saker som kan hända när man har facebook, blogg, bilddagbok osv men aldrig trodde jag väl att något skulle hända just dem. Jag vet, jag har en naiv inställning (det händer aldrig mig) medan mannen har en långt mer verklighetsförankrad mentalitet. Han har ju insyn på ett annat sätt i sitt yrke också.

Nu är S riktigt ledsen och med rätta upprörd.
Någon ( i hennes närhet) har tagit blider från både hennes facebook-konto och från hennes blogg för att skapa en fejkad bilddagbokssida där denne samma uppger sig för att vara hon. Allt för att skaffa sig fördelar, vara taskig och i viss mån svartmåla/förlöjliga henne. Vad kan man göra? I princip inte så mycket. Vi ska skriva till dagbokssidan och kräva att de tar bort sidan men vad är det som säger att en ny sida inte dyker upp 2 dagar senare?
Någonstans i eländet får man vara tacksam för personen i fråga inte photoshopat bilderna och satt hennes huvud på andra kroppar osv, som det är nu är det relativt oskyldigt gjort men tanken är skrämmande. Personen verkat veta allt om henne och man bävar för vad denne kan lägga ut. Å, jag blir så förbannad! Kan inte folk bara ha ett eget liv liksom?

Ikväll var jag på föräldramöte för R´s klass och hans mentorer berättade att de ska med hans klass på en föreläsning om just nätmobbing i nästa vecka. Undrar om S också gick på det? Spelar det någon roll att vi förmanar menar jag? Informera vill man ju men någonstans är det svårt att veta hur mycket som går in och hur mycket som sorteras bort som tjat. Förbjuda vill jag verkligen inte med risk för att det blir ännu mer spännande. Hur gör ni? Vad låter ni era ungdomar göra på nätet? Vad vet ni om vad de gör?
Många funderingar.

Kram
Matilda K

Förbannad

montage med bilder från Ritter Sports hemsida

Det är inte ofta jag blir besviken på vår svenska läkarkår men mötet ikväll på mödravården upprörde mig. Så pass att jag har svårt att släppa det.
Efter att ha kört in sitt finger i min ömma navel och hårt tryckt runt trots mina (i och för sig)ganska milda protester (vill ju inte verka mesig men ändå säga ifrån) konstaterade han att jag mycket riktigt har ett navelbråck. Har haft i flera år.
"Jag skickar en remiss för operation men det blir inte förrän efter din graviditet" säger den stressade läkaren bistert.
"Jaha, men det är ju ett halvår bort" svarar jag och försöker trevande ta reda på vad jag ska göra fram tills dess. Detta eftersom det uppenbarligen besvärar mig mer och mer i takt med att magen växer. Gissa vad svaret blir?
Avmätt och snorkigt "TIG OCH LID".
Frågar mig om det verkligen var så han sa och ja, det var det.
Jag försöker ta upp frågan om gördel eller liknande för att avlasta trycket.
"Tja, du kan ju använda ett sånt där bälte som tyngdlyftare brukar ha" blir svaret på den frågan.
Kände riktigt hur luften gick ur mig, när jag med sinnesbilden av en fullständigt ihopklämd gravidmage bakom ett hårt läderbälte, tog i hand och klev ut.

Så, om någon av er som läser här har erfarenhet av navelbråck, snälla hör av er med tips!

Och vad har allt detta med Ritter Sport att göra kan man fråga sig? Jo, jag köpte en kaka med jordgubb/youghurt på vägen hem, i ren depression.